Gravidbloggen

Efter några överjävliga dagar känns det som om jag börjar bli mig själv igen.
Nu kan jag prata om missfallet utan att börja gråta.
Jag blir inte arg när jag ser gravida kvinnor.
Jag tänker inte att hela världen är emot mig och att det inte är nån idé att göra något eftersom allt ändå bara går åt helvete.
Jag kan läsa gravidbloggar.
Jag har börjat drömma igen.
Jag antar att det är ett bra tecken.

Jag har börjat fundera och tänka framåt. På att det kanske, kanske kan bli en bebis på nästa försök iallafall.  Jag läser allt jag kommer över. Om missfallsstatistik, risker, att risken att få två missfall i rad inte är särskilt stor. Att det oftast går bra.
Det är mitt mantra just nu, det går oftast bra...

Idag fyller jag år, går med stormsteg mot 30. Fast det gör inget. Jag tycker det känns tryggt på nåt sätt, att få vara vuxen. Även om jag oftast känner mig som en förvuxen tonåring och fortfarande måste visa leg på systemet.
Det jag önskar mig mest inför min 30-årsdag (alltså om ett år) är en frisk, levande, välmående liten bebis.
Snälla, snälla....

hur fan ska jag kunna tänka på nåt annat?
Ska iväg och göra reportage nu på morgonen så jag fär ju försöka koncentrera mig nu.
I eftermiddag blir det alltså återbesök hos gynekologen.
Det känns ju som om allt har kommit ut nu men det är ändå nervöst. Tänk om det finns rester kvar och jag måste skrapas?
Jag vill bara att de ska säga att det ser bra ut, kör på, de flesta blir gravida på en gång efter missfall.
Usch, känns inget vidare att komma tillbaka till sjukhuset heller. Skulle ju ha varit där på fredag, för inskrivning.
Nu blir det inget.

fan. jag vill inte älta mer. Vill gå vidare. Det är ju sånt som händer eller hur? Sånt som händer precis hela tiden.
Livet går vidare, människor klarar av det.
 Va fan, jag är ju inte först i världshistorien med att få missfall. Shit happens.  Alla andrar fixar ju att gå vidare. Det hade ju bara gått några veckor. Det var väl inte ens att betrakta som ett foster?

Jag skrämmer mig själv lite.
Kan må jättebra en hel dag, sen händer nåt och jag börjar störtböla.
Idag såg jag minst 300 höggravida kvinnor på stan och det var inga trevliga tankar som flög genom mitt huvud. Jag tänkte att det hade varit bättre om DE, vilken som helst av de lyckliga mammorna, hade fått missfall. Det hade varit bättre.
Jag är ond och elak.
Uppfylld av nån slags urilska som inte kan få utlopp nånstans. Jag vill bara ha sönder, förstöra nåt. Vad som helst.

Innan tänkte jag som alla andra att det är bättre att inte berätta om graviditeten för alla innan den största missfallsrisken är över.

Min uppsvällda mage är platt igen och brösten ömmar inte även om de fortfarande är en storlek större. Jag blöder inte heller. Det enda som skvallrar om att det faktiskt legat ett litet embryo i min mage är ett gammalt gravtest som jag inte förmått mig att slänga.
Det går långsammare att läka själen. Men det går nog. Just nu känner jag mest en stor tomhet. Som att det inte var på riktigt. Allt är ju precis som vanligt. Jag ser ut precis som vanligt. Iallafall på utsidan.

Först fick jag en chock. Det kunde inte hända. Inte MIG. Vem som helst, men jag kunde inte drabbas av missfall. När det väl var konstaterat kom sorgen. Jag grät och grät och grät. Tills det inte gick mer.
Sedan kändes det mest som en befrielse när jag fick riktigt ont och allt kom ut.
Sedan bara tomt.
Och ilska.
Varför skulle inte jag få ha min bebis kvar?
Den höggravida kvinna jag såg stå och röka utanför mataffären fick onda ögat. Varför kunde inte HON få förlora sitt barn istället för mig. Jag förtjänade inte det.

Men det är ju inget man kan göra för att förtjäna eller inte förtjäna ett missfall. Det är sånt som händer. Som händer många fast vi inte pratar så mycket om det.
Jag antar att vi kommer försöka igen. Hur skulle vi inte kunna det?
Och jag antar att jag kommer oroa mig ännu mer nästa gång.
Hur skulle jag inte kunna göra det?
men livet går vidare, även när man inte vill att det ska göra det.
Och inget någon säger hjälper egentligen.
Fast det är bra att veta att någon bryr sig.

och ont i huvudet
av alla tårar.
Nu väntar jag bara på att få blöda klart och hoppas allt kommer ut av sig själv så jag slipper skrapas. Ska tillbaka till gyn om en vecka och se om allt kommit ut.
Fan.
Jag dödförklarar den här bloggen sålänge.
Kanske kommer tillbaka senare?
Förresten, jag ska dricka vin. Nu när jag kan.

och känner hur livet rinner ur mig. Och inget kan jag göra åt det heller.
Dagens outfit får bli ett par stora svarta solbrillor för jag ser inte klok ut, bara gråter och gråter.
Fan! Jag som ska på anställningsintervju idag. Måste skärpa mig för jag vill verkligen ha det där jobbet.
Får åka till gynakuten efteråt, men jag vet redan vad de kommer säga.
10 bortkastade veckor för min del alltså...

Jaha, då känns det som om det hela har gått åt helvete. Har haft några blodblandade flytningar både igår och idag. Ska ringa gynmottagningen snart och kolla om man kan få komma in och se om det är missfall eller inte.  Just nu känns det inte kul alls...

Jag tycker det är jättekul att läsa andra människors gravidbloggar. På graviddagboken.se finns det massor att välja mellan!

Jag kan inte knäppa mina jeans längre! De som är jättelåga i midjan är ok, men mina favoriter från H&M går inte ihop så nu är det gummisnoddstricket som gäller... hmmm.
Såhär såg jag alltså ut igår.



Topp: Cocoon, La redoute
Jeans: H&M
Silversandaler: Din sko
och en hårsnodd i gylfen ha ha

Ett Bolasmycke. Det är ett halsband med en liten pingla i som man bär nära magen. Ungefär från mitten av graviditeten kan bebisen höra pinglet och det ska tydligen verka lugnande eller nåt. Jag tycker iallafall de är jättesöta! Finns i olika utföranden bland annat på mamastore.

Jag fattar inte hur jag kan vara så trött. Men eftersom det är min lediga dag idag tänker jag ta mig en tupplur innan jag sätter igång med städningen *blä*

Förutom tröttheten är allt toppen! Eller nej förresten, jag har mer finnar än när jag var 15 *urk*

Jag har nu varit gravid 10 av 40 veckor. Det är nästan så det borde firas ;).
Fast januari känns väldigt avlägset förstås.
Jag håller nästan på och längtar ihjäl mig efter inskrivningen som är om två låååånga veckor. Då är jag i v 12. Efter v 12 minskar missfallsrisken. Fast jag oroar mig inte så mycket just nu. Vad ska jag oroa mig för?

Nu vill jag ha sommar och semester

Idag blev det rostat bröd (dock med extra mycket fibrer) med smör och jordgubbsmarmelad till frukost.
Man måste väl tillåta sig att njuta lite ibland?

Om jag hade pengar skulle jag kunna bränna dem på Polarn o Pyrets stora rea som börjar på söndag.  Där skulle jag kunna köpa mig en randig klänning för framtida bruk. Eller varför inte en söt brunrandig pyjamas i pyttestorlek?

Nu har jag inte så mycket pengar, och de jag har ska jag lägga på andra saker. Men OM...

Jag antar att allt är relativt men jag tycker att min mage är en ballong! Jag är ganska bra på att dölja det med kläder men såhär ser den ut. På morgonen är den som tur är mindre... men jag behöver bara äta frukost så säger det *poff*



Jag antar att det är sant som de säger att magen blir stor snabbare med andra barnet för förra gången syntes det ingenting innan v 12. Eller så äter jag för mycket...

Det tror jag iallafall. Min mage är enorm! Jag vet inte hur länge jag kan lyckas dölja det på jobbet, så fort jag har ätit något sväller den upp som en ballong. Och det är lite jobbigt att hela tiden gå och dra in den. 
Förutom det känner jag mig fortfarande som om jag går omkring med ständig PMS. Håret är flottigt, massor med småfinnar i pannan och ett jävla humör.
När ska jag få bli gravidsygg då??

(ja jag vet, jag är knäpp) den var mörkgrön och skitsnygg! En sån vill jag ha!!
Ska se om jag kan hitta en bild...

Jag går och tittar på vagnar hela tiden. Så fort det går förbi någon med en snygg vagn kollar jag lite extra.

Sitter på jobbet med fönstret öppet. Det kommer sköna små pustar in i mitt annars så kvava rum. Åh, idag vill man ju inte sitta inne och jobba! Jag skulle föredra att sitta under ett parasoll på en skön uteservering och smaska på en krispig sallad. Vrålhungern sitter minsann i fortfarande och jag försökte undvika att snegla på mig själv i skyltfönstren när jag tog en runda på stan idag. Usch vad det är jobbigt att se sådär fet och fläskig ut. Jag bara längtar tills den runda magen börjar uppenbara sig, då är det iallafall uppenbart varför man är fet. Nu ser det bara ut som om jag har ätit för mycket. (vilket jag iofs har)

Ikväll är det kundkväll på mammornas second hand där man kan köpa outletkollektioner både från proud och bigbelly bland annat.
Låter skojsigt men min mage är än så länge bara fet och dessutom har jag annat för mig ikväll. Men ett tips till den som har svårt att hitta snygga gravidkläder kanske?

Även om gravidmodet idag är mycket bättre än för bara fem år sen så har man ju med en växande mage inte alltför mycket att välja på. Därför älskar jag mama-licious som är Vero Modas gravidlinje. Hyfsat moderna o-tantiga kläder till bra priser.
Webbshoppen är inget att hänga i granen men man kan hitta kläderna bland annat på Grow in life och Exit.

Barnmorskan ringde nyss så nu har jag fått en tid för inskrivning. Den 29 juni (dan efter min födelsedag hi hi) ska jag alltså skrivas in på Södra BB. Kul och pirrigt och lite läskigt på samma gång. Jag kommer vara i vecka 12 då men än så länge känns det faktiskt helt overkligt att det ligger ett litet embryo och skvalpar nånstans i min mage.

Min mage ja, den är ett kapitel för sig. Allvarligt talat så ser det ut som om jag har ett bildäck runt midjan. Inte så smickrande.
INGA kläder sitter bra, jag ser bara fet ut. Jag tror att den mesta av svullnaden som jag hade första veckorna har lagt sig så nu är det väl bara ett rejält mått underhudsfett som dallrar ovanför jeanslinningen. Blä!!
Förutom fetmagen mår jag väl så bra som man kan må. Inget illamående, fortfarande vrålhungrig hela tiden (det kanske kan förklara fläskberget) och allmän ångest och fulhet. Jag har små små finnar lite här och var, konstant fett hår och är ilsken som en ouppfostrad kamphund.

Men annars är det faktiskt underbart :-D ! På riktigt.

Jag vet, jag är hopplös på att hitta onödiga saker att köpa, men de här skötväskorna från OiOi väcker mitt habegär till liv. Fast priset avskräcker ju. Kostar runt 1000-lappen och uppåt.


kan köpas på Min&mine

barnvagnsprototyp från amerikanska designstudion Worell


Här är barnvagnarnas svar på bilmässornas concept bilar (tack Linda m för tipset). kanske får vi se de här i produktion i framtiden? Hade de funnits att köpa idag hade jag definitivt varit spekulant. Fram för snyggare vagnar!!

Nu har den stora tröttheten infunnit sig så jag kan börja vänja mig vid tanken på att jag är gravid. Igår sov jag två timmar på balkongen, resten av tiden tillbringade jag mest med att läsa en bok. Ändå var jag jättetrött redan vid nio och hade inte alls några problem med insomningen :-).

Alltså allvarligt.
Jag är inte jättekräsen men jag vill ha en snygg barnvagn. Finns det folk som går omkring med sådana här? På riktigt? Det ser ju ut som kundvagnar klädda i skidjacka *ryser*

nej jag ska inte köpa nån vagn än, men man måste ju börja kolla i tid.

Innan var jag helt inne på Brio Happy, men Kronan är ju himla fin också. Minus bara att den inte finns i marinblått.


Kronan?


Eller Brio?

Iofs kanske det kan bli en svart vagn också...

Jag tycker att tiden sniglar sig fram nu. Det är väl bara 4 veckor sedan testet visade att jag faktiskt var gravid och lika länge till den efterlängtade vecka 12 (då missfallsrisken tydligen minskar). Men nu har jag varken ork eller lust att oroa mig för missfall. Upprepar mantrat 90% av alla konstaterade graviditeter går bra och de flesta missfall är så tidiga att de förväxlas med vanlig mens.

Svullnaden kommer och går, tuttarna ser fortfarande ut som Dollys (och de lär ju inte minska) och jag mår allmänt bra, förutom en hel del aggressioner och humörsvängningar. Men det är väl som det ska vara antar jag...

Nu ska jag gå och städa