Blir sorgen mindre för att man döljer den?
Innan tänkte jag som alla andra att det är bättre att inte berätta om graviditeten för alla innan den största missfallsrisken är över.
Fast vi kunde ju inte hålla oss utan berättade för en del nära och kära ändå. Och det ångrar jag inte.
Nu när det (från och till) känns för jävligt är det iallafall skönt att slippa låtsas som ingenting. Då är det mycket svårare att hantera dem som inte vetat nåt.
Hur förklarar man att man helst vill ligga hemma i sängen på midsommarafton?
Eller att man låser in sig på jobbets toalett för att gråta en stund?
Jag önskar att jag hade berättat det för alla.
Jag behöver inte något medlidande. Men det vore iallafall skönt att slippa låtsas som om inget hänt.
Det blir bättre. Det går framåt. Det gör bara ont ibland.
En stor jävla tomhet.
Kommentarer
Trackback
