Gravidbloggen

Varannan dag mår jag illa och varannan dag bra. Jga vet inte riktigt vad som är värst: att kräkas och känna mig som om jag dragit i min en äcklig tetravinare dan innan eller må som en prins och oroa mig för att ärtan skvalpar omkring död där inne i mig. Hmmm, imorgon kanske jag mår dåligt igen?

Jag har ett litet dilemma. Jag har fått inskrivningstid på två olika ställen och vet inte vilket jag ska välja. Egentligen handlar det ju om var jag ska föda barn, men det är så långt fram i tiden att det känns alldeles abstrakt. Hur ska jag kunna veta det nu??

Den första inskrivningstiden är 30/11 på södra BB. Fördelen är att då får jag förtur till att föda på södra BB som verkar vara en jättebra förlossningsklinik. Nackdelen är att det varken ligger nära jobb eller hemmet och är det dessutom fullt när jag ska föda så måste jag ändå åka till SÖS eller Huddinge eller nån annanstans och då faller ju hela konceptet.

Den andra tiden är 10/12 hos min lokala MVC. Fördelen är att jag då får samma barnmorska som jag hade förra gången och som jag trivdes med. Dessutom ligger det supernära mitt hem. Den enda nackdelen är ju att jag inte får föda på södra BB, vilket jag ju inte är garanterad att få göra ändå. Och så är det förstås jobbigt att det är så långt till den 10 december. Jag kommer ju vara i vecka 14 då om jag har räknat rätt.

Svårt det där. Snart måste jag bestämma mig och ringa och avboka en av tiderna. Varför kan man inte bara få en garanterad förlossningsplats nånstans??

Jag är livrädd för att det kommer vara semestertider när jag ska föda, fullbelagt på alla förlossningar och att de ska skicka mig till Södertälje eller nåt. Första förlossningen tog fyra timmar, tänk om det går fortare nästa gång? Skräckscenariot är att jag måste åka flera mil och tvingas föda i bilen. Nej, usch, det vill jag inte.

Jag har hittat världens gulligase pyjamas på Lindex men jag vill inte handla något än. I morgon går jag in i vecka 7. Ännu en vecka avklarad alltså!

Jag vet inte om det ska beskrivas som åksjuka eller som att jag känner mig bakis. Bakis får det bli eftersom jag är trött samtidigt. Har precis vaknat efter en tvåtimmars tupplur, men är inte piggare för det.
Jag omfamnar mitt ilamående och tänker att det är ett bevis på att det kommer gå bra den här gången.

Jag har drabats av handarbetsfebern. Just nu längtar jag allra mest efter att sitta i en fåtölj framför öppna spisen och sticka. Om jag börjar sticka en babyfilt nu kanske jag hinner klart lagom till juni ha ha. Så om någon har tips på babyfiltsmönster får ni gärna ge det till mig.
Happy knitting!

Idag fick jag ett bevis på att jag ialafall är en smula hormonpåverkad. jag har gråtit inte mindre än tre gånger, utan någon egentlig anledning. Så nu känns det lite bättre. Jag orkar inte gå och oroa mig, risken att ärtan i magen försvinner blir varken mindre eller större för att jag oroar mig.
Nu ska jag fundera ut hur jag ska ha råd med en Bugaboo till sommaren ha ha

Jag känner det. Inte ens ett inbillat graviditetssymptom i sikte. Kan jag inte bara få börja blöda på en gång så jag slipper vänta på det?

Jag gjorde ett till graviditetstest idag. Bara för säkerhets skull. Och visst, jag är väl så gravid man kan bli!
Så nu tänker jag inte oroa mig mer. Än så länge finns det inget att oroa sig för och jag har bestämt mig för att tänka positivt. Den här gången ska det gå vägen.
Sedan jag fick dottern mitt i smällkallaste januari har jag längtat efter att få föda barn på sommaren också, och nu kommer det bli så. Jag känner det på mig. En sommarbebis!

Eller är det min kaffeabstinens som får mig att känna mig som en urvriden disktrasa?
Tiden går såååå långsamt. jag hade jobbat klart redan vid fyra och suttit och gäspat sen lunch. Aaaah! Jag behöver energi. Sömn. Mat!

Inga bra bilder, men visst är det inte bara inbillning?

 

Det är svårt att inte tänka på det.
Halva tiden är jag glad och softar på rosa moln. Ända tills jag kommer på att jag faktiskt inte vet om jag har nåt att vara glad över. Än kan allt hända. Och jag känner efter. Brösten är lite ömma - bra tecken, men borde de inte ömma mer? Inget illamående - dåligt tecken, vi vet ju hur det slutade sist.

Högst på min önskelista just nu står illamående och kräk.
Sjukt, jag vet, men det skulle stilla min oro.

Dagens test visade liksom gårdagens ett väldigt svagt plus, lite starkare idag kanske för det är ingen tvekan om att det är ett streck där. Och jag antar att man inte kan önsketänka fram en synvilla två dagar i rad?

Men, för säkerhets skull. På måndag köper jag ett Clearblue digital.

Annars är det väl bara att hålla tummarna och hoppas att det går vägen den här gången.

Jag kunde förstås inte hålla mig utan köpte ett graviditetstest på vägen till jobbet. Ett test som visade ett plus, knappt starkare än en skugga och nu börjar jag undra om jag inte har inbillat mig det hela.
Kan man vilja något så mycket att man faktiskt lurar sig själv att det är så?
I morgon blir det ett nytt test, direkt på morgonen...
I´m a testoholic.

Ännu en månad har gått och skengraviditeten gör sig påmind.
Mest är det väl önsketänkande förstås men kan inte frusenheten och de ömma bröstvårtorna vara ett tecken på graviditet lika väl som annalkande mens? Jag hoppas och håller tummarna och försöker att inte känna efter, men nog har mina bröst växt en aning på sistone?