Gravidbloggen

Jag och lilltjejen tog en sväng förbi Babyland idag för att kolla in någon lämplig present till en kommande babyshower. Där hittade jag alldeles underbara sängkläder för de minsta från rätt start!
De här är ju så snygga att jag  nästan skulle kunna tänka mig att ha dem i min egen säng.

Såg en bild på en väldigt gravid Milla Jovovic och jag måste säga att jag tycker hon är vackrare än någonsin. Visst var hon snygg innan också men se skillnaden...

 

Och det känns bra, fast jag är fortfarande lite lätt illamående.
Mensen kom igång med besked idag och tro det eller ej, det känns faktiskt skönt. Det var den där hemska och olidiliga väntan som höll på att ta knäcken på mig där ett tag. Nu vet jag iallafall att kroppen har repat sig och snart är redo för en ny graviditet.
Tills dess ska jag bara pyssla om mig själv och mina älsklingar. Det som hägrar närmast är en dusch och senaste numret av mama.

  

Usch vad jag är irriterad. Har världens mensvärk men den jävla mensen vägrar dyka upp *surar*. Jag vill ju väldigt gärna att den kommer snart eftersom vi ska på bröllop på lördag.
Så medan jag väntar på mensen googlar jag barnvagnar. En brun Bugaboo kanske?


hittade ingen bild på den bruna...

Varje dag utan mens är en bra dag. Fast å andra sidan blir jag glad om jag får mens så jag vet att kroppen fungerar som den ska. Jag vet, det är sjukt schizofrent.
Nu är det snart 5 veckor sedan missfallet och den senaste veckan har jag haft följande "symptom":
* ont i magen
* gasig i magen
* illamående (igår morse)
* yrsel

Och tre negativa graviditetstest. Eh.... jag borde slappna av va??

Jag måste tro att det kommer bli så, annars står jag inte ut.
Kollar lite på maternitymall, där kan man förhandstitta på höstkläderna. Såhär skulle jag vilja se ut i vinter.



snälla, kan inte utsvängda jeans a´la 70-tal slå stort i Sverige i höst? Jag är så sjukt trött på stuprörsjeans. Det passar verkligen inte mig.

Att män skulle vara ointresserade av allt som har med barn att göra verkar vara en stadigt befäst uppfattning i många läger. Min egen sambo och hans arbetskamrater borde kunna slå ett fett hål på den myten.
Sambon jobbar med ett väldigt "manligt" yrke och har bara manliga arbetskamrater.
Nyss ringde han mig för att fråga mig hur mycket vår dotter vägde när hon föddes. Förmodligen diskuterade de födelsevikter med anledning av en av arbetskamraterna som väntar sitt första barn vilken dag som helst.
Hur gulligt är inte det?
Jag kan se de där stora skitiga grabbarna framför mig, hur de sitter i fikarummet och diskuterar förlossningar. Då får jag hopp om livet.
Jag vet också att min älskling har pratat om missfallet med några av jobbarkompisarna för han berättade för mig hur vanligt det är med missfall och att flera på hans jobb hade råkat ut för samma sak.
Jag blir glad över att kunna lägga fler argument på min lista till varför män inte är svin. En generalisering jag ogillar starkt oavsett vem som framför den.

Nu har jag varit en duktig flicka i tre veckor. Nu vill jag inte mer.
Jag vill vältra mig i min självömkan och kasta skit på alla som kommer i närheten.
Det är så definitivt.
Jag är inte gravid längre. Min mage växer inte. Är det nåt som putar så är det bara fett. Inga blödningar, inga hormoner, bara ett stort hål och så väntan.

Jag väntar på att det ska gå över, på att det ska kännas som om det aldrig hänr. Och under tiden plågar jag mig själv med att läsa andras graviditetsdagböcker. Och fundera över vilken vecka jag skulle ha varit i, om jag hade blivit tvungen att börja med mammabyxor. hade vi varit på NUPP, eller väntat till det vanliga ultraljudet i v 18? Hade vi fått se vår bebis på skärmen?
Det är sånt jag inte kommer få reda på.
Det blev ingen inskrivning.
Det blev ingen mage.
Ingen lillebror eller lillasyster.
kroppen reagerar som om inget hänt. Blödning, sen ägglossning och mens igen.

Jag vill inte ha mens! Jag vill aldrig ha mens! Det var inte meningen att det skulle bli såhär. Och inget någon säger kan göra det bättre. Jag skiter i om barnet var missbildat eller outvecklat, att det var bäst som hände. Det var FAN inte bäst det som hände. Det borde inte få hända. Inte nån, inte nånsin.

Ett sånt här ska jag köpa. Ett halsband där man kan gravera in namnen på vem man vill antar jag. Ska köpa ett med dotterns namn på. Sen hoppas jag att man kan köpa till fler blommor vad det lider...


hittade det på 4mom.se

Nu verkar det poppa upp lite fler gravida kändisar igen. Läste att både Nicole Richie och Christina Aguilera ska ha barn. Att Nicole Richie öht lyckats bli gravid verkar ju vara ett under, men det kanske kan få henne att leva lite sundare?
Ska bli spännande att se hur de ser ut om några månader. Jag har lite svårt för Christina Aguileras stil, ibland är hon typ världens vackraste och ibland ser hon bara utspökad ut. Alltid kul att titta på gravida kändisar dock.

Jag undrar förresten när Tom Cruise och Katie Holmes ska ha nästa barn, skulle inte förvåna mig om det blir snart.

Då var man tillbaka i ekorrhjulet då. Hjulet som består av räknande, väntan och ännu mera väntan innan det är dags att testa.
Jag tror att jag har ägglossning nu. Kroppen beter sig iallafall som om jag skulle ha det. Uppsvälld mage, flytningar och ful hy. Men vågar man köra på såhär på en gång? Buden verkar vara lite olika.
Vissa säger att man ska vänta en mens eftersom det är större risk att få missfall igen om man kör på för tidigt. Andra säger att det är lättare att bli gravid igen direkt efter ett missfall eftersom kroppen är full med hormoner.
Jag vet inet. Känner mig bara smått livrädd.
Det är två saker jag är rädd för.
1. att jag ska bli gravid och få missfall igen
2. att jag aldrig mer kommer bli gravid över huvudtaget

inget av alternativen är speciellt kul att tänka på