Gravidbloggen

Nu har den här bloggen fyllt sin funktion så nu bloggar jag vidare på min andra blogg litenoettrig. Avslutar med en bild på världens sötaste lilla bebis som fyller en vecka idag!

Molly är lika ullig som en liten kyckling, gosigt att ligga och lukta på de där småfjunen. Och det är väl mest det vi gör här nu, gosar och myser. Molly sover och äter och vi sitter bredvid och tittar på. Tänk att en sån liten kan charma en hel familj ;).

Här är första bilden på lilla skruttan alldeles nykläckt

Visst var det värkar jag hade om än inte speciellt starka.
Åkte in till Sös vid niotiden (Huddinge var förstås fullt) och 7 minuter över ett kom hon ut efter många onda värkar, en promenad på söder och ett bad. Full redovisning kommer lite senare när jag har båda händerna lediga.

Nu är vi hemma, alla mår bra och lilltjejen som eventuellt får heta Molly gör inte så mycket annat än snuttar och sover, fast inatt var det mest snuttande.

Nu ska jag försöka få mig in i duschen, svärisarna kommer på födelsedagstårta lite senare idag och då vill man ju inte lukta gammal svett ;).

Vaknade vid tretiden av rätt kraftig mensvärk, en värk kanske? Ja det kan det nog vara för det återkommer var tionde minut. Kan väl iofs vara förvärkar också men nu verkar det som om slemproppen har gått också. Så nu sitter jag här klarvaken mitt i natten och förbannar mig själv för att jag inte köpte bröd när vi var och handlade innan. Bageriet öppnar inte förän kl 6 och jag är skitsugen på en fralla med ost.

Hoppas det har börjat på riktigt nudå. Bebis kom ut!

Idag tog jag mig äntligen iväg till frisören för att fixa håret. Det var sköööönt! (skit i at jag är plufsig med påsar under ögonen, kolla bara på håret)

Före
 

Efter
 

Jag måste verkligen aktivera mig på dagarna för att få tiden att gå lite fortare. Bebis verkar ju inte ha nån brådska ut.
Idag åkte jag in till stan och träffade roliga Catya för trevlig lunch och så shoppade jag ett par bodysar och små små ministrumpor. Vita, tråkmåns som jag är.

Efter lunchen promenerade jag ner till tåget, åkte hem och langade in en tvätt (den andra för dagen) och rensade garderoben. Hämtade stortjejen på dagis och sen slocknade jag som en sten och sov en timme tills det var Bolibompa, lagade mat och lade mig i sängen med laptopen. Och nu har snart hela dan gått så planen för resten av veckan ser ut som följer.

Imorgon: betala räkningar, gå till frisören
Onsdag: bädda rent alla sängar, sy en filt till ärtan
Torsdag: baka kaka, besök hos barnmorskan, köpa liten namnsdagspresent till stortjejen
Fredag: handla tårtgrejer (tänkte baka en jordgubbstårta med chokladmousse)
Lördag: Bjuda släktingar på tårtkalas (jag fyller år)
Söndag: planera schemat för nästa vecka...

Men visst, skulle ärtan få för sig att titta ut nån av dessa dagar så kan jag planera om. Jag är inte omöjlig...

I

natt var det svårt att sova men ändå ganska mysigt att ligga i sängen och titta ut på åskvädret som drog förbi. Var lite orolig för att blixten skulle slå ner i vår björk utanför men den klarade sig. Somnade nån gång vid tretiden och vaknade några gånger av små förvärkar men det var nog bara falsklarm för de försvann sen på morgonen. Men, men.... idag är jag på beräknad födelsedag + 1 så tiden håller på och rinner ut. Nu har den riktiga nedräkningen börjat. Och väntan...
Men tur att jag har en tid hos barnmorskan på torsdag att se fram emot.

Nu ska jag lägga mig i sängen och läsa en bok, sen kanske det blir en tripp till Farsta C. När man ändå är ledig kan man ju passa på att shoppa lite ;)

Ursäkta att jag inte har meddelat mig med världen tidigare. Jag glömmer liksom bort att folk tror att jag ligger nånstans och föder barn om jag inte bekräftar att så är fallet. Men så är det inte.

Jag har haft några hemska dagar med en överjävlig förkylning som gjort mig rätt borta. Förvärkarna som kom härom natten kom och gick men har inte direkt kommit tillbaka sedan dess. Fast trycket nedåt är konstant. Och rent krasst så kan jag väl knappast gå gravid mer än ett par veckor till. Men så fort jag står eller rör mig det minsta lilla känns det som om bebisen ska trilla ut eller spränga urinblåsan på mig. Men så var ju knodden långt ner också enligt barnmorskan.

Tiden har jag hittills tillbringat mest i sängen, mina beställda pocketböcker var ett bra drag och nu har jag läst ut både "människohamn" och "skumtimmen" och börjat på Mons Kallentofts "midvinterblod". Än har jag "att älska som en porrstjärna" och nån bok av Anna Jansson kvar. Får se om jag hinner med en till bokbeställning innan ärtan är ute. Lättlästa deckare känns som en lagom stor utmaning just nu och de får onekligen tiden att gå. Ändå längtar jag konstigt nog till måndag då jag får vara alldeles ensam och ledig hemma.... (jo jag är en eremit)

Midsommar firade vi hemma i lugn och ro men på förmiddagen blev det ändå en liten tur ut till Gålö havsbad där stora tjejen både fick hoppa i hoppborg och rida shetlandsponny. Men dans kring midsommarstången blev det iallafall inte. Det tyckte hon var "strunt".

Nu ska jag äta lite oxfilé och potatisgratäng och sedan en stor påse lösgodis. Det gäller att passa på medan man fortfarande är fet ;) snart ska fläsket bort ha ha

Igår vad sista tiden hos barnmorskan innan beräknad nedkomst, men jag har en tid i nästa vecka också ifall knodden inte har velat titta ut innan dess. Med tanke på hur seg storasyster var så är väl chansen att gå över rätt stor. Jag tror ärtan sov för hjärtslagen låg mellan 140 och 146, iofs har den varit rätt lugn varje gång så det är ingen hyperaktiv sak därinne.

Allt verkade iallafall bra, gjorde inte så mycket mer än att mäta blodtryck och kolla magen som bara fortsätter att växa. Men när barnmorskan skulle kolla om ärtan hade fixerat sig blev hon så konfunderad att hon var tvungen att hämta ultraljudsapparaten för att se om det verkligen var huvudet som låg neråt. 

Men visst var det huvud nedåt och fixerad ärta. Det hon först hade känt där huvudet skulle vara var visst axlarna så ärtan ligger extremt långt ner, inte konstigt att det trycker på hela tiden.

Sen frågade hon om jag hade haft några förvärkar men de har ju lyst med sin frånvaro på sista tiden så bm trodde nog att jag skulle gå över nån vecka eller så.

Men så inatt kom de tillbaka! Förvärkarna. Inte så kraftiga, mest som pulserande mensvärk och jag vaknade bara till litegrann och konstaterade att "där kom en liten värk" innan jag somnade om igen. Inte för att det behöver betyda nåt speciellt men förhoppningsvis dröjer det inte alltför länge innan ärtan vill titta ut.

Finalveckan, eller vad man ska kalla det. Iofs tror jag inte ett dugg på att det blir bebis innan nästa vecka men 40 avklarade veckor måste ju ändå räknas som något värt att fira. Lite glass kanske?

Här kommer en magkavalkad ha ha

    
v 10, 16, 20, 24, 28,


    
v 31, 35, 38, 40

tja magen ser ju inte ut att ha sjunkit något på slutet så ärtan stannar säkert inne två veckor till. Men nu får den inte växa mer, det börjar bli trångt därinne...

Och nej jag är inte ett dugg ledsen faktiskt. Det ska bara bli riktigt skönt att vara ledig ett tag innan bebisen kommer. Nu har jag ju medvetet dragit ut på det av olika skäl men jag tror nog inte jag kommer hinna bli så uttråkad innan ärtan tittar ut.

Ikväll firar jag med en hembakad hallonpaj och glass! Och till veckan blir det besök på IKEA och förhoppningsvis nåt litet bebisplagg från polarn och pyrets rea. Gah! Ledig! Äntligen!

10 dagar kvar till bf så nedräkningen borde väl starta nu? Men ärligt talat så känns det inte som om det kommer bli bebis här inom de närmsta veckorna. Nån gång efter fotbolls-Em kanske?

I morgon jobbar jag min sista dag så jag borde ju avsluta allt som ska avslutas idag men ändå sitter jag här och känner att jag har massvis med tid på mig... eh stört?

Har fortfarande inte...
* packat bb-väska
* handlat spjälsäng och badbalja
* monterat bilbarnstolen
* hittat perfekta babyfilten

Det enda jag vill göra just nu är att sova. Är helt sjukt trött faktiskt. Igår sov jag två timmar när jag kom hem från jobbet, ändå hade jag inga problem att somna i soffan på kvällen och sov som en stock nästan hela natten (med undantag för kisspaus).

Gud vad skönt det ska bli att slippa jobba!

Hittade den här tävlingen hos Nicole så jag passar på och tipsar om den. En bärsele står ganska högt upp på min önskelista just nu...

Idag känner jag mig som en fet, ful, flåsande kossa.... bad hariday tydligen.

Men, men imorgon är en annan dag och eftersom det är planeringsdag på dagis (vilket jag hade glömt bort) så ska jag jobba hemifrån. Skönt att slippa åka tåg och träffa folk. Hoppas bara skruttan kan underhålla sig själv men hon har ju sin cykel.

Hade ett litet snack med nya chefen idag och det lät lovande. Verkar som om jag kommer kunna fortsätta här (med utökade arbetsuppgifter och större ansvarsområde) även efter föräldraledigheten. Det känns bra!

Om jag bara kunde vara lite piggare också...

Ett nyanserat inlägg i debatten om hemska, fuskande småbarnsföräldrar.
Det finns alltid två sidor av sanningen va?

Just nu är jag lite sugen på....



glass!

Är i vecka 36 nu och det börjar kännas lite jobbigt. Tillräckligt lång tid har gått för att jag ska vara sprickgravid samtidigt är det en hel månad kvar (+ lite till antar jag) till ärtan kommer. En månad känns just nu som en oöverstigligt lång tid.

msn-chattade precis med en medgravid som just nu sitter och klockar värkar. Häftigt värre, kanske blir det bebis för dem idag?

Camilla undrade vad snäckor för brösten är för något så jag skriver ett litet inlägg om det. Amningssnäckor, amningsnapp eller bröstvårtsskydd (same, same...) är små silikonskydd som ska skydda bröstvårtan och ta bort smärta om man har problem med såriga bröstvårtor.


hade jag vetat om att de fanns förra gången jag skulle amma hade det kanske besparat mig en hel del ångest och smärta. Men amningsnapp är inget som rekommenderas av vården, amningshjälpen eller andra amningsfascister. Efter lite googlande på ordet verkar det iallafall som om många nyblivna mammor blivit hjälpta av den lilla plastbiten så det kan ju vara värt att testa.

När jag fick första barnet var amningen riktigt jobbig, så jobbig att jag faktiskt funderat på att välja bort det från början men jag ska iallafall göra ett försök den här gången också.

Jag satt med såriga bröstvårtor och grät så tårarna sprutade, varje amningstillfälle gav mig ångest och bara tanken på att lillskruttan snart skulle vilja äta igen fick mig att må psykiskt dåligt samtidigt som jag kände mig som världens sämsta mamma som inte ville amma mitt eget barn.

Det slutade med mjölkstockningar och en infektion som ledde till att jag var tvungen att åka till akuten för att dra ut några deciliter var ur mina stackars inflammerade tuttar. Ingen hit alltså...

men, men bättre lycka nästa gång kanske?

Morgonens besök hos försäkringskassan gav utdelning. Nu vet jag iallafall att jag kommer få ut föräldrapenning enligt min nuvarande lön (tjoho!) sen får jag väl komplettera med lönespecar om det behövs.

En tung sten som lyftes från mina axlar.

Firade nyheten med en stor latte på väg till jobbet. Så nu är det bara tre veckors jobb kvar. Sen, semester!!