Gravidbloggen

Igår vad sista tiden hos barnmorskan innan beräknad nedkomst, men jag har en tid i nästa vecka också ifall knodden inte har velat titta ut innan dess. Med tanke på hur seg storasyster var så är väl chansen att gå över rätt stor. Jag tror ärtan sov för hjärtslagen låg mellan 140 och 146, iofs har den varit rätt lugn varje gång så det är ingen hyperaktiv sak därinne.

Allt verkade iallafall bra, gjorde inte så mycket mer än att mäta blodtryck och kolla magen som bara fortsätter att växa. Men när barnmorskan skulle kolla om ärtan hade fixerat sig blev hon så konfunderad att hon var tvungen att hämta ultraljudsapparaten för att se om det verkligen var huvudet som låg neråt. 

Men visst var det huvud nedåt och fixerad ärta. Det hon först hade känt där huvudet skulle vara var visst axlarna så ärtan ligger extremt långt ner, inte konstigt att det trycker på hela tiden.

Sen frågade hon om jag hade haft några förvärkar men de har ju lyst med sin frånvaro på sista tiden så bm trodde nog att jag skulle gå över nån vecka eller så.

Men så inatt kom de tillbaka! Förvärkarna. Inte så kraftiga, mest som pulserande mensvärk och jag vaknade bara till litegrann och konstaterade att "där kom en liten värk" innan jag somnade om igen. Inte för att det behöver betyda nåt speciellt men förhoppningsvis dröjer det inte alltför länge innan ärtan vill titta ut.