Gravidbloggen

Hoppsan! Med fem veckor till beräknat nedsläpp är jag visst höggravid nu. Vart tog tiden vägen?

Visst känner jag mig rätt gravid nu när jag går med spännande mage och pustar och stånkar, samtidigt har jag svårt att föreställa mig själv som höggravid. Att det ska komma en liten bebis till oss snart är liksom lite för mycket att ta in just nu.

Men jag pysslar, försöker köra lite mental förberedelse, tittar på barnmorskorna och läser förlossningsberättelser om och om igen. Kan jag bara ta mig igenom förlossningen välbehållen så klarar jag nog allt känns det som.

Fast det där med amningen vill jag helst förtränga. Sist gick det ju inte så bra.  Men, men jag har iallafall förberett mig med en amningspump och små snäckor mot såriga bröstvårtor. Det får duga. Funkar det så funkar det och gör det inte det så lägger jag ner... aldrig i livet att jag tänker genomlida samma helvetets kval som förra gången. Då är det bättre med ersättning och en lycklig mamma.

Nu längtar jag mest efter att få vara ledig, att gå in i min kokong och själv få bestämma vilka jag ska träffa och när. Inte behöva prata, vara social, umgås. Kunna ligga på altanen och läsa en bra bok utan några överhängande måsten. Det känns faktiskt som om jag behöver lite semester innan bebis kommer för efter vet man ju aldrig hur det blir.