Gravidbloggen

Vaknade 7 minuter över 3 (kollade på väckarklockan)av något som skulle kunna vara en värk. Inte speciellt stark men olik det vanliga mensvärksmolandet som jag hade haft tidigare.

Försökte somna om men småvärkarna kom tilbaka med exakt 10 minuters mellanrum så efter ett tag bestämde jag mig för att gå upp istället. Gjorde lite kaffe, satte mig framför datorn och väntade på att bageriet skulle öppna eller på att värkarna skulle bli starkare.

Vid sextiden hade värkarna blivit lite starkare men kom fortfarande med 10 minuters mellanrum. När smabons väckarklocka ringde upplyste jag honom om att han inte behövde åka till jobbet.

Gjorde iordning stora tjejen och lämnade henne på dagis innan vi åkte til bageriet och handlade färska frallor.  På väg in till bageriet fick jag en jättevärk som fick mig att hänga mig på bilen så sambon fick gå in och handla medan jag stod utanför och flämtade. Tydligen gjorde gubbarna inne på bageriet stooora ögon.

Efter frukosten ringde jag in till Huddinge som förstås hade fullt just då men jag fick en plats på Sös istället och eftersom förra förlossningen gick fort fick jag komma in när jag kände för det.

Packade ner väskan, ringde och förvarnade svärföräldrarna om att de skulle få hämta på dagis och begav oss iväg till Sös.

VI kom in till Sös vid 9-tiden och blev tilldelade världens bästa barnmorska, men självklart självdog värkarna när vi kom in och jag hade bara två mesiga värkar under tiden vi tog CTG. Eftersom jag var öppen 3 cm fick jag bestämma om vi skulle gå ut och ta en promenad eller åka hem och komma tillbaka senare. Jag valde promenaden och vi begav oss ut på söder. Vädret var jättefint med strålande sol och det kändes lite sjukt att gå omkring med vetskapen om att det snart skulle komma en bebis till oss.

Värkarna kom igång igen på en gång när vi lämnade förlossningen och under den timme vi var ute och gick blev de allt starkare och kom allt tätare. Till slut var jag osäker på om jag skulle klara av att gå de få hundra meterna tillbaka till förlossningen eftersom jag var tvungen att stanna och flämta mig igenom varenda värk.

Vid halv tolv var vi tilbaka på förlossningsrummet och undersökningen visade att jag var öppen 5-6 cm. Vid det laget kom värkarna med ungefär två minuters mellanrum. Uskan undrade om jag ville ha lustgas men jag vile hellre ta ett varmt bad så så fick det bli. Att glida ner i det varma vattnet varotroligt avslappnande även om värkarna fortfarande gjorde ont. Badet gjorde att värkarna kom med lite större mellanrum och jag kunde slappna av lite mer men efter en timme började trycket nedåt bli outhärdligt och jag ålade mig upp ur badet på nåt sätt.

Tillbaka på förlossningsrummet testade jag lustgasen men ratade den eftersom jag bara blev snurrig och inte kunde koncentrera mig på att hantera värkarna. Istället brölade jag mig igenom värkarna med hjälp av lite ryggmassage från sambon. Blev erbjuden EDA men ville veta hur mycket jag var öppen och då visade sig att jag var öppen 10 cm med buktande hinnor.

Min underbara barnmorska frågar om jag vill att hon ska ta hål på hinnorna och det vill jag ju. Vid det laget vill jag verkligen bara ha ut bebisen. Så hon tar hål på hinnorna så vattnet går. Då är klockan 13:00. När krystvärkarna sätter igång känns det som om jag ska explodera men jag trycker på ändå eftersom jag vet att det är enda sättet att få slut på eländet och 13:07 kommer lilla Molly ut med ena handen bredvid kinden.
Krystandet var häftigt men gjorde fasansfullt ont. Vid varje krystvärk skrek jag rakt ut "nej det här går inte!" samtidigt som jag krystade på, men hade inte barnmorskan peppat mig att faktiskt trycka på så hade jag nog knipit ihop fortfarande. Och helt otroligt nog sprack jag ingenting den här gången och kände mig som vanligt i underlivet bara någon dag efteråt.

Molly uppmättes till 3490 gram tung och 48 cm lång och en kopia av sin storasyster (som ju faktiskt är sötast i världen ;)