Fortfarande i chock

Har inte berättat nåt för sambon än och gruvar mig lite för hur jag ska lägga fram det.
Inte så att jag tror att han skulle bli arg eller nåt men vi hade ju precis börjat tänka tanken på syskon (han iallafall, jag har tänkt läääääänge). Det kommer dröja några timmar tills vi träffas eftersom jag ska bort efter jobbet, men jag har verkligen inte kunnat tänka på annat hela dan.
Nu börjar jag förstås också nojja om bostad och jobb och hela den där grejen. Innerst inne känns det som om allt sånt kommer lösa sig (vi är ju faktiskt vuxna och har redan ett barn) men just nu är allting bara helt upp och ner. Omvälvande.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0