Gravidbloggen

Åh vad glad jag blir! Jag hittade min gamla förlossningsberättelse som jag trodde hade försvunnit när jag lade ner min gamla hemsida. Den var mycket mer positiv än jag kommer ihåg :). Blir lite rörd när jag läser det faktiskt.
Lägger in den här.

När lillan kom till världen

Nyårsdagen var en dag som alla andra. Hade gått 8 dagar över bf och hade så smått börjat vänja mig vid tanken att jag skulle gå minst 14 dagar över tiden och behöva bli igångsatt eftersom jag vid den tiden inte hade haft en endaste liten förvärk.

Jag bestämde alltså att vi skulle städa ut alla julsaker så att vi hade det överstökat innan bebisens ankomst. Sagt och gjort, hela dagen gick åt till att storstäda och på kvällen var vi nere i tvättstugan och tvättade ALLT, mattor, soffklädsel, kuddar. Så det blev en hel del springande upp och ner i trapporna (bor på tredje våningen utan hiss). Om det var detta som satte igång förlossningen vet jag dock inte, men jag lutar nog åt att det var lilltjejen som helt enkelt bestämde sig för att titta ut utan påverkan från någon annan.

Vi gick och lade oss ganska sent och låg och pratade en lång stund så jag somnade nog inte förrän framåt tretiden. Jag vaknade några gånger på natten (som vanligt) och kände att jag hade lite ont i magen, som mensvärk ungefär. Och tänkte jippi! Det kanske är de berömda förvärkarna… nu kanske det blir bebis inom en vecka i alla fall. Tänkte inte mer på det utan somnade om.

Vaknade kl 6 av att det liksom knäppte till och sen blev det alldeles blött i sängen. Trodde först att jag hade kissat på mig eftersom det kom så pass lite (hade förväntat mig att det skulle forsa ut när vattnet gick) men sen när jag gick på toa kände jag att det fortsatte rinna små skvättar då och då. Jag väckte min kära sambo och sa att jag nog trodde att vattnet hade gått och ringde sen in till HS. Barnmorskan jag pratade med var lite tveksam till om det var fostervatten som hade kommit eftersom det inte var så mycket men tyckte att jag skulle vänta och ringa in om det kom mer eller om jag fick värkar.

Bara några minuter efter att jag hade ringt, började värkarna komma igång. Fast jag mitt pucko fattade ju inte att det var riktiga värkar. Jag tyckte inte att det gjorde speciellt ont, och alla hade ju sagt att "lugn, när värkarna kommer så vet du det, det går inte att ta miste på". Så jag gick och duschade i lugn och ro och började göra frukost. Värkarna blev lite kraftigare för varje gång och kom ganska ofta vid det laget, men de höll inte i sig speciellt länge så jag tog det lugnt. De skulle ju hålla i sig runt en minut och komma med några minuters mellanrum och eftersom jag tyckte att de var så korta brydde jag mig inte ens om att ta tiden på dem.

Min kära sambo var däremot lite bekymrad och undrade om vi inte borde åka in i alla fall så efter jag hade varit på toaletten nästa gång och upptäckte lite blod i bindan ringde jag in igen och då fick vi komma in.

På vägen i bilen började värkarna bli riktigt kraftiga och det var svårt att sitta still, men jag försökte att inte oroa sambon för mycket eftersom det var mörkt och snöade massor och jag ville inte att han skulle köra så fort. Så jag knep ihop och tänkte att det kommer göra myyyycket ondare sen så det är lika bra att inte börja gnälla i det här läget (??).
Sätesvärmaren i bilen var i alla fall hemskt skön och lindrade värkarna rätt bra.

Vi kom in till HS kl 8 och blev mötta av en barnmorska som undrade om vi skulle på visning av förlossningen, vilket vi förklarade att vi inte skulle. Så vi blev visade in i ett rum och straxt efter kom en undersköterska och en Bm studerande in.

Jag fick ligga med ett CTG på, men jag kunde inte se kurvan så sambon fick säga till varje gång en värk var på väg. Han var helt underbar och hjälpte till och sade åt mig att andas fastän jag helst bara ville knipa ihop och blunda.

 Efter en stund kände jag att jag var tvungen att spy, men jag visste ju inte om jag fick gå upp när jag hade CTGn på magen så vi ringde på barnmorskan som kom efter vad jag tyckte var en evighet. Hade hon kommit lite senare så hade jag nog spytt på golvet ;)

Lite förvånad bestämde hon sig för att kolla hur mycket öppen jag var egentligen. Det visade sig vara 5-6 centimeter och hon konstaterade att "här blir det nog bebis snart". Så jag fick byta om till sjukhusets underbara kläder och vi flyttades över till ett förlossningsrum. Där hann vi inte vara länge förrän jag ringde på barnmorskan igen och krävde att få lustgas.

Värkarna kom så tätt att jag knappt hann märka att det var någon paus emellan, det kändes som om allt var en enda lång värk. Jag halvsatt / hängde över kanten på sängen, men tillslut hade jag ingen kraft kvar i kroppen så jag låg på sidan och bara kved och andades i masken som gjorde att jag blev helt groggy, men jag ville inte släppa taget.

Jag kände mig fruktansvärt bajsnödig och kunde bara tänka på att jag inte ville bajsa på mig så jag bad att få gå på toaletten, men då sa barnmorskan att "nej, det går inte, nu ska du börja krysta". Det tog ett tag innan jag fick igång det eftersom jag mest var rädd för att bajsa på mig (vilket jag gjorde, men inte märkte ett dugg av) och när huvudet nästan var ute sa jag "nej, det här går inte, jag vill sooooova" fast det gick ju inte av förklarliga skäl.

Sedan krystade jag en gång till och ut kom lilla skruttan. Som bajsade det första hon gjorde. Fick upp henne på magen och jag blev kär.
Det tog ett tag innan jag kunde få ur sambon om det var en flicka eller pojke, men han var väl lika omtumlad han som jag.
Hon föddes kl 10:16 precis 4 timmar och en kvart efter att vattnet hade gått

...finns också bärselar med riktigt snygga mönster. De här kommer från Beco.



men själv vill jag nog ha en neutral svart.

En bärsele är ett måste den här gången. Har ingen lust att få ont i armarna och ryggen av att bära runt på en bebis hela dagarna. Så på shoppinglistan har jag nu lagt till en Ergo bärsele. Bättra för ryggen än en vanlig sele eftersom den lägger tyngden runt höften istället för på axlarna. men jag får nog försöka hitta en begagnad för de är snordyra!

Nu börjar de poppa upp. De där konstiga graviddrömmarna.
När jag väntade dottern drömde jag bland annat att jag födde tvillingar och att jag inte alls var gravid utan hade en stor cancersvulst i magen (efter att ha sett ett läskigt discoveryprogram om cancersvulster med både hår och tänder).

Inatt var det dags igen.
Den här gången drömde jag att min mamma hade köpt en barnvagn till oss. En svindyr svart Urban Jungle. Men jag vill ju inte alls ha en Urban Jungle!
Jag gillar inte trehjulingar och har redan spanat in mig på en Brio Happy.
När jag vaknade var jag skitsur över att min mamma inte hade kunnat fråga mig innan hon åkte och handlade en barnvagn, men tänkte att "ok, det blir väl en Urban Jungle då, den är ju iallafall gratis".
Det tog ett tag innan jag fattade att det bara var en dröm...

Jag är en hemsk mamma. Vidrig. Helt igenom egoistisk. En missbrukare av stora mått.
Jag dricker kaffe!! och inte tre koppar om dan, snarare fem, sex stycken kan slinka ner en helt vanlig dag.
Men nu ska det bli ändring på det.

Jag läste i Vi Föräldrar gravid att man ska undvika att dricka kaffe eftersom det ökar risken för missfall.
Självklart är det därför jag inte känner mig speciellt gravid!
Allt giftigt elakt kaffe har förstås tagit livet av det lilla embryot därinne.
I USA får blivande mammor inte dricka kaffe alls men i norden rekommenderar man max tre koppar om dan eftersom, citat "de flesta gravida får ändå en naturlig avsmak för kaffe".

Neeeej!!
Jag ÄLSKAR kaffe!
Jag dricker den rekommenderade maxmängden redan till frukost :-(. Så nu kommer straffet drabba mig i form av ett hemskt, blodigt missfall. Säkert kommer jag aldrig kunna bli gravid mer heller.
Så förlåt Gud. Jag lovar bot och bättring.
Från och med imorgon blir det MAX tre koppar kaffe. *promise*

Igår var jag och min svullna mage och provade lite kläder på lunchen. Så nu har jag kollat in lite grejer på topshop. Jag älskar deras jeans, syns knappt att det är mammakläder.



Både jeansen och toppen finns både för gravida och icke-gravida.

Dagens outfit blev en underlig kombo. Jag insåg att jag inte har så mycket som går att dölja en fetmage med så jag fick ta sommarkläderna.



Dagens outfit består alltså av vita jeans, brun topp och brun munkis.

Men jag har spanat in en klänning på H&M som skulle sitta perfekt. Ska handla på fredag när lönen kommer...

Det är nog bara att inse. Jag kommer inte bli en sån där "snyggmamma" den här gången heller.

I morse vaknade jag klockan fem, och kunde inte somna om. Roligt värre.  Nu är jag lite yr och illamående, men jag vet inte om det är graviditetssymptom eller bara för att jag är trött. Kommer bli en kul dag på jobbet idag.
/ surpuppan

Jag känner mig allt annat än glad och trevlig idag. Känns som om jag har PMS (och jag har grym PMS) fast hundra gånger värre.

...men det ser fanimig ut så!
Min mage är nåt otroligt uppsvälld. Det måste vara alla gaser jag går och släpper ur mig hela tiden, på jobbet får jag springa på toaletten titt som tätt. Jag lovar jag skulle kunna bedriva industriell metangas-produktion.
Här är bildbeviset.



I´m all belly and boobs...

Igår när vi skulle gå och handla mat gick jag och dottern förbi babyaffären. Hon stannade mig och sa:
- Mamma kan vi inte gå in och köpa nånting till vår lilla bebis!
Vi köpte inget men gick in och kollade, och jag hittade världens absolut gulligaste bebisfilt med dödskallar på.
Ännu en grej till min shoppinglista



från knodden och knyttet

Gick till Lindex idag för att leta mig en ny Bh, men det var inte så lyckat. Jag vill ha en tunn (inte uppstoppad eller push-up) Bh med bågar, men kommer man över den magiska gränsen till D-kupa får man visst stå ut med elefantmodellen, så det blev ingen BH. Jag får väl inhandla en svindyr chantelle, men det känns lite som bortkastade pengar. Tänk om tuttarna växer ännu mer!

Iallafall "råkade" jag vandra förbi bebisavdelningen och hittade världens sötaste minikläder! Vita med elefanttryck i grönt eller brunt. Såna ska min bebis få sen *lovar*

Sambon har legat i sängen halva dan. Det blev visst några öl för mycket hos grannen igår ha ha!
För en stund sen ropade han på mig och ville att jag skulle komma och krypa ner hos honom. Sen höll han om mig och viskade. "Vi ska ha en liten bebis".
Min älskling!

Först vaknar jag supertidigt, sen är jag skittrött hela dan, somnar i soffan och vaknar när filmen är slut.... och nu är jag jättepigg igen. Allvarligt!

Helt plötsligt tycker jag att Emmaljungavagnen (som jag älskade förut) är jätteful!!
Nu är jag nästan säker på att den vagn jag egentligen vill ha till vår lilla bebis är en marinblå Brio happy.



Jag vet att det är lite tidigt att tänka på vagn nu, men låt mig njuta av min graviditet. Jag kommer säkert hinna ångra mig 100 gånger innan det är dags ändå...

Nu är jag enligt mina egna beräkningar i vecka 6. Någon inskrivning är det inte tal om på ett tag. Jag och sambon ska på info på södra BB den 4 juni sedan kanske jag kan bestämma mig för om det blir MVC på södra BB eller min lokala.
Annars känner jag mig ungefär som vanligt. Inte alls gravid, vilket oroar mig som fan. När jag väntade dottern mådde jag fruktansvärt illa från första dagen nu känner jag mig bara lite (mycket) hungrigare än vanligt och så har mina bröst blivit gigantiska! Jag kan inte sova på mage för då gör det ont.


Släng dig i väggen Pamela, mina är äkta vara...

Förra graviditeten var jag iallafall inte orolig för missfall. Jag KÄNDE ju att jag var gravid (eftersom jag var tvungen att spy varenda dag i fem månader). Nu känner jag ingenting och nojjar som fan. Har jag druckit för mycket kaffe idag? Var det dumt att bära upp tunga gipsskivor för trappen. Köttet var blodigt i mitten, är det därför jag inte känner mig gravid?
Kan inte tiden bara gå lite fortare?

sambon blev rätt glad. Han såg mest nöjd ut och det enda han kunde få ur sig var "ja har man en kan man ju ha två" ha ha. Min sötnos!

Igår tog jag en liten runda på SOUK och då såg jag det allra sötaste! Jag hade ingen aning om att topshop hade bebiskläder. Det såg verkligen ut som vuxenkläder fast i miniatyr. Urgulligt!


jeans och tunika från topshop mini

Ja, lite knäpp är jag allt. Men det var rea på La Redoute så jag skickade iväg en beställning på två tröjor.



man vet ju inte när magen kommer dyka upp men jag gissar att det blir lite tidigare med andra barnet. Just nu ser jag mest ut som en svullen gris men jag är ju så hungrig hela tiden!

Har inte berättat nåt för sambon än och gruvar mig lite för hur jag ska lägga fram det.
Inte så att jag tror att han skulle bli arg eller nåt men vi hade ju precis börjat tänka tanken på syskon (han iallafall, jag har tänkt läääääänge). Det kommer dröja några timmar tills vi träffas eftersom jag ska bort efter jobbet, men jag har verkligen inte kunnat tänka på annat hela dan.
Nu börjar jag förstås också nojja om bostad och jobb och hela den där grejen. Innerst inne känns det som om allt sånt kommer lösa sig (vi är ju faktiskt vuxna och har redan ett barn) men just nu är allting bara helt upp och ner. Omvälvande.

Idag uppenbarade sig ett svagt med tydligt + på stickan. Jag är gravid!
I chocktillstånd fortfarande...

Jag tror jag räknade fel. Mensen skulle ju inte komma igår utan i morgon. Och än lever hoppet om att den inte dyker upp.
I natt vaknade jag av att jag hade kramp i magen. Som när man måste akutprutta. Undrar om det är ett symptom? Obehagligt var det iallafall.

Nähä.
Det verkar inte som om det tog sig den här gången. Mensen är beräknad till i morgon så det kan ju vara så att jag har testat för tidigt (kunde inte hålla mig). Det känns ändå som om det är kört för den här gången. Jag som var så säker. Attans!

När jag väntade dottern fanns det bara jättefula gravidkläder. Nu är utbudet bra mycket större, men det bästa finns (som alltid) i USA. Eller vad sägs om de här underbara klänningarna från motherhood?



När jag blir gravid måste jag bara maila och fråga om de skickar till Sverige.

Varför går tiden så långsamt när man väntar?
Jag tycker det var jättelängesen jag hade ägglossning, ändå är det nästan en vecka tills jag (kanske) kan se om det tog sig.
När jag börjar fundera över att det kanske blev en bebis den här gången får jag en slags svindlande känsla. Tänk om jag är gravid! Vill jag verkligen ha ett barn till? Hur kommer livet som tvåbarnsmamma se ut.
Svaret är ju givetvis att jag vill ha ett barn till men jag kan ändå drabbas av nåt som liknar kalla fötter.
Det poppar upp konstiga tankar i mitt huvud. Som att jag inte kommer kunna dricka vin på hela sommaren (vilken fånig grej, jag dricker ju ändå nästan aldrig vin!) eller att jag kanske blir lika illamående som när jag väntade dottern. Eller att jag får mer bristningar på magen.
Helt irrelevanta och fåniga tankar i sig, då är det väl mer befogat att oroa sig för missfall och fosterskador eller ekonomi och sömnbrist.
Att få barn är en livsförvandlande grej och att planera barn känns lite som att stå längst ut på tians trampolin och titta ner. Vågar jag verkligen det här?

Nu har jag inhandlat ett par graviditetstest på tradera. Billigt och bra, får hoppas att de fungerar också. Eller att de visar det jag vill se *skratt*

Vilket inte är så konstigt. Det är väl i princip omöjligt att redan känna av om det har hänt något. Det enda jag har är en känsla.... som lika gärna kan vara önsketänkande.

Om man bara ska gå efter utseende så tycker jag att Emmaljungas classic vagn är den ultimata vagnen. Stilren, klassisk och snygg. Precis som en vagn ska se ut.

...har infunnit sig. Jag kan ju inte låta bli att hoppas. Men egentligen beror det nog mest på att jag gick upp 5:30 för en morgonpromenad.

på youtube kan man hitta allt. Här en video med en sparkande bebis. Jag tycker det är hur coolt som helst. Kan nästan komma ihåg hur det kändes med dottern. Hoppas jag får känna det igen, SNART.

Nu har jag lagt till några av mina favoritlänkar i listan.

Förra våren bara kryllade det av gravida hollywoodstjärnor. Just nu verkar det vara lite lugnare på den fronten. Men här är iallafall en söt skådis med bula på magen. Tänk den som kunde få se ut som Keri Russell...

Den här gången lyckades vi definitivt pricka in ägglossningen. Så nu är väntan olidlig. Blev det något eller inte? Det är frågan. Hur ska jag stå ut en hel vecka till utan att börja leta graviditetssymptom, analysera sönder mina flytningar eller börja planera vilken barnvagn vi ska köpa.
Och den här gången ska jag inte ta något graviditetstest innan den beräknade mensdagen. Yeah right...



Jag hade kanske tänkt mig en Brio?