Gravidbloggen

Nu har den här bloggen fyllt sin funktion så nu bloggar jag vidare på min andra blogg litenoettrig. Avslutar med en bild på världens sötaste lilla bebis som fyller en vecka idag!

Vaknade 7 minuter över 3 (kollade på väckarklockan)av något som skulle kunna vara en värk. Inte speciellt stark men olik det vanliga mensvärksmolandet som jag hade haft tidigare.

Försökte somna om men småvärkarna kom tilbaka med exakt 10 minuters mellanrum så efter ett tag bestämde jag mig för att gå upp istället. Gjorde lite kaffe, satte mig framför datorn och väntade på att bageriet skulle öppna eller på att värkarna skulle bli starkare.

Vid sextiden hade värkarna blivit lite starkare men kom fortfarande med 10 minuters mellanrum. När smabons väckarklocka ringde upplyste jag honom om att han inte behövde åka till jobbet.

Gjorde iordning stora tjejen och lämnade henne på dagis innan vi åkte til bageriet och handlade färska frallor.  På väg in till bageriet fick jag en jättevärk som fick mig att hänga mig på bilen så sambon fick gå in och handla medan jag stod utanför och flämtade. Tydligen gjorde gubbarna inne på bageriet stooora ögon.

Efter frukosten ringde jag in till Huddinge som förstås hade fullt just då men jag fick en plats på Sös istället och eftersom förra förlossningen gick fort fick jag komma in när jag kände för det.

Packade ner väskan, ringde och förvarnade svärföräldrarna om att de skulle få hämta på dagis och begav oss iväg till Sös.

VI kom in till Sös vid 9-tiden och blev tilldelade världens bästa barnmorska, men självklart självdog värkarna när vi kom in och jag hade bara två mesiga värkar under tiden vi tog CTG. Eftersom jag var öppen 3 cm fick jag bestämma om vi skulle gå ut och ta en promenad eller åka hem och komma tillbaka senare. Jag valde promenaden och vi begav oss ut på söder. Vädret var jättefint med strålande sol och det kändes lite sjukt att gå omkring med vetskapen om att det snart skulle komma en bebis till oss.

Värkarna kom igång igen på en gång när vi lämnade förlossningen och under den timme vi var ute och gick blev de allt starkare och kom allt tätare. Till slut var jag osäker på om jag skulle klara av att gå de få hundra meterna tillbaka till förlossningen eftersom jag var tvungen att stanna och flämta mig igenom varenda värk.

Vid halv tolv var vi tilbaka på förlossningsrummet och undersökningen visade att jag var öppen 5-6 cm. Vid det laget kom värkarna med ungefär två minuters mellanrum. Uskan undrade om jag ville ha lustgas men jag vile hellre ta ett varmt bad så så fick det bli. Att glida ner i det varma vattnet varotroligt avslappnande även om värkarna fortfarande gjorde ont. Badet gjorde att värkarna kom med lite större mellanrum och jag kunde slappna av lite mer men efter en timme började trycket nedåt bli outhärdligt och jag ålade mig upp ur badet på nåt sätt.

Tillbaka på förlossningsrummet testade jag lustgasen men ratade den eftersom jag bara blev snurrig och inte kunde koncentrera mig på att hantera värkarna. Istället brölade jag mig igenom värkarna med hjälp av lite ryggmassage från sambon. Blev erbjuden EDA men ville veta hur mycket jag var öppen och då visade sig att jag var öppen 10 cm med buktande hinnor.

Min underbara barnmorska frågar om jag vill att hon ska ta hål på hinnorna och det vill jag ju. Vid det laget vill jag verkligen bara ha ut bebisen. Så hon tar hål på hinnorna så vattnet går. Då är klockan 13:00. När krystvärkarna sätter igång känns det som om jag ska explodera men jag trycker på ändå eftersom jag vet att det är enda sättet att få slut på eländet och 13:07 kommer lilla Molly ut med ena handen bredvid kinden.
Krystandet var häftigt men gjorde fasansfullt ont. Vid varje krystvärk skrek jag rakt ut "nej det här går inte!" samtidigt som jag krystade på, men hade inte barnmorskan peppat mig att faktiskt trycka på så hade jag nog knipit ihop fortfarande. Och helt otroligt nog sprack jag ingenting den här gången och kände mig som vanligt i underlivet bara någon dag efteråt.

Molly uppmättes till 3490 gram tung och 48 cm lång och en kopia av sin storasyster (som ju faktiskt är sötast i världen ;)

Molly är lika ullig som en liten kyckling, gosigt att ligga och lukta på de där småfjunen. Och det är väl mest det vi gör här nu, gosar och myser. Molly sover och äter och vi sitter bredvid och tittar på. Tänk att en sån liten kan charma en hel familj ;).

Här är första bilden på lilla skruttan alldeles nykläckt

Visst var det värkar jag hade om än inte speciellt starka.
Åkte in till Sös vid niotiden (Huddinge var förstås fullt) och 7 minuter över ett kom hon ut efter många onda värkar, en promenad på söder och ett bad. Full redovisning kommer lite senare när jag har båda händerna lediga.

Nu är vi hemma, alla mår bra och lilltjejen som eventuellt får heta Molly gör inte så mycket annat än snuttar och sover, fast inatt var det mest snuttande.

Nu ska jag försöka få mig in i duschen, svärisarna kommer på födelsedagstårta lite senare idag och då vill man ju inte lukta gammal svett ;).

Vaknade vid tretiden av rätt kraftig mensvärk, en värk kanske? Ja det kan det nog vara för det återkommer var tionde minut. Kan väl iofs vara förvärkar också men nu verkar det som om slemproppen har gått också. Så nu sitter jag här klarvaken mitt i natten och förbannar mig själv för att jag inte köpte bröd när vi var och handlade innan. Bageriet öppnar inte förän kl 6 och jag är skitsugen på en fralla med ost.

Hoppas det har börjat på riktigt nudå. Bebis kom ut!

Idag tog jag mig äntligen iväg till frisören för att fixa håret. Det var sköööönt! (skit i at jag är plufsig med påsar under ögonen, kolla bara på håret)

Före
 

Efter
 

Jag har bestämt mig för att köpa en bärsele att ha till ärtan. Kan vara skönt att ha händerna fria ibland tänker jag. Men ska jag köpa en Baby björn eller en Manduca? Det är frågan...

Jag måste verkligen aktivera mig på dagarna för att få tiden att gå lite fortare. Bebis verkar ju inte ha nån brådska ut.
Idag åkte jag in till stan och träffade roliga Catya för trevlig lunch och så shoppade jag ett par bodysar och små små ministrumpor. Vita, tråkmåns som jag är.

Efter lunchen promenerade jag ner till tåget, åkte hem och langade in en tvätt (den andra för dagen) och rensade garderoben. Hämtade stortjejen på dagis och sen slocknade jag som en sten och sov en timme tills det var Bolibompa, lagade mat och lade mig i sängen med laptopen. Och nu har snart hela dan gått så planen för resten av veckan ser ut som följer.

Imorgon: betala räkningar, gå till frisören
Onsdag: bädda rent alla sängar, sy en filt till ärtan
Torsdag: baka kaka, besök hos barnmorskan, köpa liten namnsdagspresent till stortjejen
Fredag: handla tårtgrejer (tänkte baka en jordgubbstårta med chokladmousse)
Lördag: Bjuda släktingar på tårtkalas (jag fyller år)
Söndag: planera schemat för nästa vecka...

Men visst, skulle ärtan få för sig att titta ut nån av dessa dagar så kan jag planera om. Jag är inte omöjlig...

Nu är jag trött på att ligga och läsa deckare så planen för dagen är en tripp in till stan för att leta efter en randig mössa och äta lunch med Catya. Inga förvärkar bara en envis mensvärksliknande känsla och så trycket nedåt som gör att jag måste kissa hela tiden.

Här är en dagens outfit med kalaskulan i v 41

 

jeans - Lndex mom
linne och kofta - Gina tricot

på fötterna blr det nog tyvärr fula crocsen, hade gärna använt mina svarta ballerinor om de hade gått på elefantfossingarna

I

natt var det svårt att sova men ändå ganska mysigt att ligga i sängen och titta ut på åskvädret som drog förbi. Var lite orolig för att blixten skulle slå ner i vår björk utanför men den klarade sig. Somnade nån gång vid tretiden och vaknade några gånger av små förvärkar men det var nog bara falsklarm för de försvann sen på morgonen. Men, men.... idag är jag på beräknad födelsedag + 1 så tiden håller på och rinner ut. Nu har den riktiga nedräkningen börjat. Och väntan...
Men tur att jag har en tid hos barnmorskan på torsdag att se fram emot.

Nu ska jag lägga mig i sängen och läsa en bok, sen kanske det blir en tripp till Farsta C. När man ändå är ledig kan man ju passa på att shoppa lite ;)

Ursäkta att jag inte har meddelat mig med världen tidigare. Jag glömmer liksom bort att folk tror att jag ligger nånstans och föder barn om jag inte bekräftar att så är fallet. Men så är det inte.

Jag har haft några hemska dagar med en överjävlig förkylning som gjort mig rätt borta. Förvärkarna som kom härom natten kom och gick men har inte direkt kommit tillbaka sedan dess. Fast trycket nedåt är konstant. Och rent krasst så kan jag väl knappast gå gravid mer än ett par veckor till. Men så fort jag står eller rör mig det minsta lilla känns det som om bebisen ska trilla ut eller spränga urinblåsan på mig. Men så var ju knodden långt ner också enligt barnmorskan.

Tiden har jag hittills tillbringat mest i sängen, mina beställda pocketböcker var ett bra drag och nu har jag läst ut både "människohamn" och "skumtimmen" och börjat på Mons Kallentofts "midvinterblod". Än har jag "att älska som en porrstjärna" och nån bok av Anna Jansson kvar. Får se om jag hinner med en till bokbeställning innan ärtan är ute. Lättlästa deckare känns som en lagom stor utmaning just nu och de får onekligen tiden att gå. Ändå längtar jag konstigt nog till måndag då jag får vara alldeles ensam och ledig hemma.... (jo jag är en eremit)

Midsommar firade vi hemma i lugn och ro men på förmiddagen blev det ändå en liten tur ut till Gålö havsbad där stora tjejen både fick hoppa i hoppborg och rida shetlandsponny. Men dans kring midsommarstången blev det iallafall inte. Det tyckte hon var "strunt".

Nu ska jag äta lite oxfilé och potatisgratäng och sedan en stor påse lösgodis. Det gäller att passa på medan man fortfarande är fet ;) snart ska fläsket bort ha ha

Igår vad sista tiden hos barnmorskan innan beräknad nedkomst, men jag har en tid i nästa vecka också ifall knodden inte har velat titta ut innan dess. Med tanke på hur seg storasyster var så är väl chansen att gå över rätt stor. Jag tror ärtan sov för hjärtslagen låg mellan 140 och 146, iofs har den varit rätt lugn varje gång så det är ingen hyperaktiv sak därinne.

Allt verkade iallafall bra, gjorde inte så mycket mer än att mäta blodtryck och kolla magen som bara fortsätter att växa. Men när barnmorskan skulle kolla om ärtan hade fixerat sig blev hon så konfunderad att hon var tvungen att hämta ultraljudsapparaten för att se om det verkligen var huvudet som låg neråt. 

Men visst var det huvud nedåt och fixerad ärta. Det hon först hade känt där huvudet skulle vara var visst axlarna så ärtan ligger extremt långt ner, inte konstigt att det trycker på hela tiden.

Sen frågade hon om jag hade haft några förvärkar men de har ju lyst med sin frånvaro på sista tiden så bm trodde nog att jag skulle gå över nån vecka eller så.

Men så inatt kom de tillbaka! Förvärkarna. Inte så kraftiga, mest som pulserande mensvärk och jag vaknade bara till litegrann och konstaterade att "där kom en liten värk" innan jag somnade om igen. Inte för att det behöver betyda nåt speciellt men förhoppningsvis dröjer det inte alltför länge innan ärtan vill titta ut.

Finalveckan, eller vad man ska kalla det. Iofs tror jag inte ett dugg på att det blir bebis innan nästa vecka men 40 avklarade veckor måste ju ändå räknas som något värt att fira. Lite glass kanske?

Här kommer en magkavalkad ha ha

    
v 10, 16, 20, 24, 28,


    
v 31, 35, 38, 40

tja magen ser ju inte ut att ha sjunkit något på slutet så ärtan stannar säkert inne två veckor till. Men nu får den inte växa mer, det börjar bli trångt därinne...

Och nej jag är inte ett dugg ledsen faktiskt. Det ska bara bli riktigt skönt att vara ledig ett tag innan bebisen kommer. Nu har jag ju medvetet dragit ut på det av olika skäl men jag tror nog inte jag kommer hinna bli så uttråkad innan ärtan tittar ut.

Ikväll firar jag med en hembakad hallonpaj och glass! Och till veckan blir det besök på IKEA och förhoppningsvis nåt litet bebisplagg från polarn och pyrets rea. Gah! Ledig! Äntligen!